luxurys

Jag vet inte vad som har hänt. Om jag har gjort något fel eller om jag bara är inne i en period. Är det det här de kallar tonåren? 
Jag märker hur mina bröst börjar kännas mer ömma och hur jag har humör svängningar titt som tät. Tyvärr är det inte bara det. Jag känner mig deprimerad så fort jag kommer in i huset. Det känns som om jag stör mig på allt som rör sig här hemma, och det enda som kan muntra upp mig är mina underbara gitarrer och musiken. 
Ibland kan jag skicka iväg random sms till kompisar jag egentligen inte känner så där jättebra och bara skriva ut om mina känslor.



Jag har märkt att jag är rätt kräsen när det gäller killar också. De får inte ha slingor i håret, örhängen, för stora ögon eller för barnslig frisyr. De måste ha bra klädstil och musiksmak annars kan de sticka. 
Wow, jag är verkligen kräsen!
Jag kom att tänka på det i lördags sent på natten när jag var hemma hos en kompis och kollade igenom skolfotona:
- Vem tycker du är snyggast då? frågade hon mig.
Jag drog lite på läpparna och fick verkligen tänka igenom ordentligt. "Han är söt, han är rätt så snygg men knappast snyggast" var några av tankarna.
- Det finns faktiskt ingen kille som jag anser vara snyggast, blev mitt svar tillslut.
Jag vill verkligen ha  en pojkvän. Den där drömkillen som uppfyller alla mina löjliga krav. Ja, till och med jag själv anser att de är löjliga. 
Min bästa vän har en pojkvän, och det var många som var emot förhållandet till en början men nu tycker alla att det är gulligt. Det sitter ständigt och kelar och pussar varandra och ses så många gånger de bara kan. Jag måste erkänna att jag är avundsjuk på det. Jag vet att jag inte är snyggast i världen men jag vet att jag ser rätt okej ut. Jag skulle kunna förbättra min stil och få den att bli lite mer... ja, vad man kallar feminin. Jag är precis som alla andra när det gäller en grej: att vilja bli omtyckt av killar. Saken är den att det finns en kille som jag faktiskt tror gillar mig, men när jag fick reda på det blev jag mest bekymrad och tänkte på att jag inte ville göra honom ledsen, för tyvärr gillar jag inte honom på det sättet. Dock tror jag att jag behövde det. Att få en kick som sade "det finns de som gillar dig för den du är". Det är sådana grejer som ökar mitt självförtroende.