Då det äntligen börjar bli dags.

Love Grows (where my Rosemary goes) - Edison Lighthouse
Det börjar bli dags. På måndag är det endast en vecka kvar, och jag känner på mig att den kommer gå fruktansvärt snabbt- vilket jag gillar. Redan för någon vecka sedan började jag göra en "inköpningslista" till Thailand och där står det bland annat; pilotsolglasögon och bikini.
Men trots att det är så lite tid kvar känns det som om det är en evighet tills dagen kommer. Det känns... overkligt.
Thailand 2010, pannkaksståndet. Wow, de underbara pannkakorna man får där är inte och leka med!

Innan jag brukar åka utomlands så har jag samma känsla; friheten att få komma bort från allt. Kunna slappna av och släppa alla bekymmer man har. Att få ta igen missad tid med familjen, och förlåt, komma bort från alla kompisar ett tag bara. 
När jag kommer hem har jag självklart en annan känsla då jag uppfyllt alla mina "behov" utomlands. Men varje gång jag kommer hem, oavsett vilket land det är från, så känner jag mig som en mycket mognare tjej. Som att jag ser på saker annorlunda. Jag vet inte om kompisarna har tänkt på det  (tror snarare att dom inte har gjort det), men jag har märkt det i alla fall, och jag gillar det.
Thailand 2010, Freedom Beach.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0