Något som får mig att le
Sitter och dricker varm nyponsoppa och har precis tänt ett levande ljus. Jag kollar bort mot fönstret för att se hur mörkt det är, men det slutar ändå med att jag kollar in i min spegelbild som uppenbaras. Jag tar en klunk med nyponsoppa och tänker på hur snyggt håret ser ut när det är rakt.
För knappt en vecka sedan var jag på väg hem från skolan. Jag vet att jag inte hade så mycket i tankarna just då, och att jag varken kände mig glad eller ledsen. Plötsligt ser jag en liten flicka komma gående. Hon hade stora bruna ögon, och var riktigt gullig. Hon log mot mig och sa hej. Det gjorde min dag.
När jag satt på bussen hem från stan idag satte sig en farbror bredvid mig och vi började prata.
Strax innan han gick på gjorde en rödhårig, lång och söt kille det. Han kollade på den tomma platsen som var bredvid mig, såg lite nervös ut men backade sedan och satte sig på en "ensamplats". Är det verkligen så svårt att sätta sig bredvid en tjej? Är det såhär samhället ser ut? Om det hade varit tvärt om; att han hade suttit där med en tom plats bredvid sig och jag hade kommit på, så hade jag antagligen gjort precis som han. Det är irriterande, men så är det.
Därför blev jag glad och log inom mig när farbrorn satte sig bredvid mig och började prata; för det är så jag vill ha det.
Kommentarer
Trackback
