To keep my spirit up
The time of your life
Tänker tillbaka till förra sommaren då jag fick äran att se Green Day live. Här kommer lite bilder från konserten (tagna från rockfoto.nu)
Konserten var underbar- ett minne för livet.
Who's the boss?
Every day's a new day
Skrev om en text flera gånger, men det lät aldrig bra nog. Det här inlägget får klara sig med en awesome låt för jag pallar inte mer idag.
Kanske minns jag nånting från längesen
Jag har inspirerats. Fått ett nytt synsätt på världen och dess musik. Plötsligt tycker jag att det är gulligt med killar som sjunger fult? Martin Eliasson är ett bra exempel, sångaren i Hästpojken. Sedan jag såg "Tjenare Kungen" för mer än ett år sen har jag gillat grupper som Ebba Grön och Imperiet, men att det skulle spridas till det nya bandet Hästpojken och kanske till och med Håkan Hellström(?!) trodde jag aldrig.
Alive is very poetic
Favoritlåten just nu: The Funeral - Band of Horses
Köpte en BH igår innan träningen, och för att vara ärlig känns den lite... hård? Den kommer nog mjuknas upp snart dock, vilket jag ser fram emot. Gårdagens träningspass var BodyPump, vilket betyder styrketräning och uthållighet. När man står där med vikterna på stången, och stången på axlarna och man långsamt böjer på knäna så att det känns som om man ska sätta sig på en stol, och när jag sedan tar i med de många krafterna som finns i benen och trycker uppåt. Underbart. En av anledningarna till varför jag älskar BodyPump. Det är den känslan.
Känner att det mer och mer börjar bli dags för gymnasiet. Jag börjar tröttna mer och mer på allt rättare sagt. Klassen, skolan, bristen på spänning och för att få bryta ut som en ny person. Jag vet att jag har skrivit liknande inlägg tidigare, men det är en återkommande känsla som inte vill försvinna.
Om det är någon låt jag älskar så är det den här.
I come from down in the valley where mister when you're young
They bring you up to do like your daddy done
Me and mary we met in high school when she was just seventeen
Wed ride out of that valley down to where the fields were green
Wed go down to the river
And into the river wed dive
Oh down to the river wed ride
Then I got mary pregnant and man that was all she wrote
And for my nineteen birthday I got a union card and a wedding coat
We went down to the courthouse and the judge put it all to rest
No wedding day smiles no walk down the aisle
No flowers no wedding dress
That night we went down to the river
And into the river wed dive
On down to the river we did ride
I got a job working construction for the johnstown company
But lately there aint been much work on account of the economy
Now all them things that seemed so important
Well mister they vanished right into the air
Now I just act like I don't remember, mary acts like she don't care
But I remember us riding in my brothers car
Her body tan and wet down at the reservoir
At night on them banks I'd lie awake
And pull her close just to feel each breath she'd take
Now those memories come back to haunt me, they haunt me like a curse
Is a dream a lie if it don't come true
Or is it something worse that sends me
Down to the river though I know the river is dry
Down to the river, my baby and i
Oh down to the river we ride
They bring you up to do like your daddy done
Me and mary we met in high school when she was just seventeen
Wed ride out of that valley down to where the fields were green
Wed go down to the river
And into the river wed dive
Oh down to the river wed ride
Then I got mary pregnant and man that was all she wrote
And for my nineteen birthday I got a union card and a wedding coat
We went down to the courthouse and the judge put it all to rest
No wedding day smiles no walk down the aisle
No flowers no wedding dress
That night we went down to the river
And into the river wed dive
On down to the river we did ride
I got a job working construction for the johnstown company
But lately there aint been much work on account of the economy
Now all them things that seemed so important
Well mister they vanished right into the air
Now I just act like I don't remember, mary acts like she don't care
But I remember us riding in my brothers car
Her body tan and wet down at the reservoir
At night on them banks I'd lie awake
And pull her close just to feel each breath she'd take
Now those memories come back to haunt me, they haunt me like a curse
Is a dream a lie if it don't come true
Or is it something worse that sends me
Down to the river though I know the river is dry
Down to the river, my baby and i
Oh down to the river we ride
Jag är så jävla lycklig
Är det tack vare musiken? Att det finns så mycket otroligt bra musik? Att drömmar ibland faktiskt går i uppfyllelse trots alla odds?
Jag är glad över att min kompis som med förslaget om att vi kunde bo hos hennes moster, men jag tror inte det kommer att hända. Det är för bra för att vara sant, och då är det oftast det också- hur mycket jag än önskar att det faktiskt kunde vara sant.
Har så mycket ny musik på ingång, och tycker att det är så otroligt synd att jag inte kan visa det här. Tack vare min kompis blivande pojkvän så har jag en magkänsla som känns som himla bra! Han linkade nästan för grym musik idag.
Jag tror på att allt händer av en anledning.
Hoppet har kommit tillbaka- det är vargen!
Om man översätter "vargen" till hoppet så har ödet sagt sitt. Sitter och lyssnat på "Var e vargen" med Imperiet och just när jag skulle skriva rubriken sjöng Thåström "Det är vargen". Haha, det kanske låter konstigt, men det är sånt jag tror på.
Jag berättade för min kompis om Foo Fighters och att mitt hopp nästan var helt borta. Då släcker hon kommentaren att hon har en moster i Stockholm som vi kanske skulle kunna bo hos för att sedan gå på konserten. Mitt hopp började lysa igen, och när jag tänker på det känner jag ett pirr i magen. Kan jag ha sån tur? Kan jag verkligen det?
Trots det kan jag inte hoppas för mycket. Jag kan bara inte det. Tänk om det inte skulle bli av. Då skulle mitt musikaliska hjärta gå i tusen bitar.
Jag berättade för min kompis om Foo Fighters och att mitt hopp nästan var helt borta. Då släcker hon kommentaren att hon har en moster i Stockholm som vi kanske skulle kunna bo hos för att sedan gå på konserten. Mitt hopp började lysa igen, och när jag tänker på det känner jag ett pirr i magen. Kan jag ha sån tur? Kan jag verkligen det?
Trots det kan jag inte hoppas för mycket. Jag kan bara inte det. Tänk om det inte skulle bli av. Då skulle mitt musikaliska hjärta gå i tusen bitar.
Men varför?!
ÄR detta ödet? Men snälla, inget blir som jag har tänkt mig. Jag har tänkt på denna stunden för många gånger, och när den väl kommer går allt åt helvete!
Mitt favoritband, grunden av min musiksmak, kommer till Sverige och det är inte säkert att jag kan gå. Det känns fruktansvärt ... obegripligt. Det är som om jag aldrig kommer kunna acceptera att jag kanske inte kommer gå på den.
Det är inte pengarna som är problemet. Det är att jag är för liten för att åka dit ensam med en kompis. Jag måste ha en vuxen med mig.
Suicide ska åka dit med sin mamma. Musikfamiljen. Wow, jag blir verkligen avundsjuk. Varför kunde det inte vara så i min familj? Shit...
Mitt favoritband, grunden av min musiksmak, kommer till Sverige och det är inte säkert att jag kan gå. Det känns fruktansvärt ... obegripligt. Det är som om jag aldrig kommer kunna acceptera att jag kanske inte kommer gå på den.
Det är inte pengarna som är problemet. Det är att jag är för liten för att åka dit ensam med en kompis. Jag måste ha en vuxen med mig.
Suicide ska åka dit med sin mamma. Musikfamiljen. Wow, jag blir verkligen avundsjuk. Varför kunde det inte vara så i min familj? Shit...
Det hade varit så jävla mycket enkelare om konserten hade varit i Göteborg. Då hade alla mina önskningar gått i uppfyllelse. Eller, i alla fall en hel del.
Fuck allt.
Fuck allt.
