I need all the help I can get

Jag är hemma , och jag sitter i min morgonrock, handduk runt skallen och tofflor på mina redan otroligt kalla fötter.
Thailand var underbart, och så fort jag tänker tillbaka till det fantastiska tropiska landet så får jag gåshud och en stor längtan till att någon gång åka dit igen.

Innan jag åkte var jag orolig för hur det skulle bli i framtiden; om valen jag gjorde skulle bli de rätta. Innan jag åkte ville jag börja gymnasiet, men det är först nu jag har en otrolig längtan att sluta högstadiet. Sluta. Just nu skulle jag göra vad som helst för att sluta och bara ha sommarlov. Att få glömma alla idioter som finns på skolan, ta nya andetag och blicka framåt.
Till och med enligt mig själv låter det som om jag är utstött. Som om jag inte har några vänner och att det är därför jag så dramatiskt bara vill bort, men så är det inte. Jag har flera stycken underbara vänner. Visst, självsklart skulle jag kunna ha många fler; men kanske inte så många nära vänner som jag har just nu.
För lite mer än två veckor sedan längtade jag bort från skolarbete, den eviga vintern och att bara få slappna av; tänka bort alla de jobbiga grejerna som satt sig långt inne i huvudet. Om jag inte hade åkt bort hade jag säkert fallit in i en stor depression, men nu klarar jag mig antagligen. Måste bara blicka framåt och tänka optimistiskt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0